Ett typiskt laestadianskt brev

 Jag har under de senaste veckorna gått igenom brevväxling mellan olika laestadianska predikanter. Tills vidare har skrivit upp cirka 200 gamla brev, mestadels från 1900-talets början till 1930-talet. Typiskt för dem är, at i början av brevet finns många hälsningar och även en hel del känslotillstånd som beskriver skribentens nuvarande känslor och språkbilder som innehåller mycket laestadiansk fraseologi. Ofta kommer man först halvvägs igenom brevet till brevets egentliga substans. På samma sätt innehåller slutet av brevet vanligtvis en färgstark beskrivning av vad som väntar den troende i slutet av troskampen. Samt en bred och lång kedja av lyckönskningar och välsignelser. Allt det här gör kanske 80 % av brevet.

Här ett exempel på slutet av predikant Karl Erik Thurfjells färgstarka brev till August Lundberg.

---------

 .... alla synder med fel och brister äro evigt och nogna förlåtna i Jesu dyra namn och hans dyrt nedrunna blod och skåda inte på dig sjelf du Lammets brud och barnaskara, utan skåda på din himmelska brudgumme, som har fridköpt dig och håll dig härlig och dyrbar, ty du är klädd uti en härlig skrud som brudgum har förvärfvat åt dig och snart kommer den himmelska brudgummen att hemta oss  hem ifrån alla mödor och strider, och föra oss in i den stilla hamnen hvarest inga stormar mera nå oss, utan där vi skola få hvila ut ifrån alla mödor och bekymmer. ja, vore vi där.

Och bedjen Gud för mig älskade bröder och systrar, och förlåten mig alla mina fel och brister och äfven för min senhjertenhet att tro. Många kärlekens helsningar härifrån till den hvitklädda skara hos och när eder. helsa alla dyra bröder och systrar från mig, men mest varder dyra älskade broder med hulda trogna maka och barn hälsad af mig och min hustru och barn. Lefven nu väl i Lammets blod och sår, det önskar en ringa broder i nåden C. E. Thurfjell[1]

Skrif några rader om tid och tillfälle gifves, och adressera brefvet
Kiruna

---

[1] Predikant Karl Erik Thurfjell (1862-1937) från Luleå. Enligt hans minnestal Thurfjell hade varit som predikant sedan 1895.

Stämningar från 109 år sedan

De senaste veckorna har jag bekantat mig med August Lundbergs korrespondens, En person som han hade en livlig korrespondens med var predikant Nils Otto Nordgren från Luleå. Nordgren var en av förgrundsgestalterna för det Laestadianska gemenskapet i Luleå från slutet av 1800-talet fram till sin död (1941). I sina brev berättar Nordgren om både lokala och globala stämningar och deras effekter.Läsningen av korrespondensen har ofta gjort mig påmind om hur 1910-talet ledde till första världskriget och vad som följde. Han såg den skenande ilskan, förstörelsen och skräcken hos alla som ett tecken på Kristi andra ankomst. När man läser breven är de utan tvekan en spegel av vad som händer i Ukraina och Mellanöstern. Tusentals flyktingar gick via Haparanda och Luleå från och till Ryssland och Finland.
 

Här är ett exempel på ett brev som Nordgren skickade efter att världsbranden hade börjat.

---------

Luleå den 17 aug. 1914

Dyra oförglömda broder i herren Jesus aug. Lundberg med din kära maka och barn. Nåd och frid vare med eder af den store fridsförsten herren Jesus Kristus.

Jag fick lust att med några rader närma mig eder. har särskildt under de sista dagarna flära gånger tänkt på dig. Jag tycker du är lycklig att bi i denna dal af världen då det är en sådan oro i världen / det ha nu händt mycket sedan vi sist sågo hvarandra, men herren till lof och ära att vi ännu genom tron på honom äro bevarade till denna dag måtte vi få åtnjuta samma nåd tills vår förlossnings stund kommer som kanske snart är inne. som du ser  af tidningar, tycks en förfärlig tid tillstunda då hela världen tycks skall resa sig till krig mot hvarandra. det ser så ut som om den tid skulle vara inne om hvilket herrans ande har talat i upp 9:13 och följande samt Hes. 38 och 39 kap. / måtte herren bevara eder, oss och alla de sina i dessa mörka tider / stora nedslagenhet råder öfver allt. nu hör man äfven fritänkare börja föra ett annat tal, ingen vill nu förneka att ett straff öfver synder ha drabbat menniskorna / nu kan man få tala med dem utan motsegelser /kanske gud har funnit för godt att med detta tuktans ris predika bättring åt menniskorna. här får man dagligen se gräsliga saker landförevista menniskor i tusental, som komma från Ryssland och Finland, österrikare och tyskar som hafva fått lämna sin egendom att sköflas (=hävittää) af fienden, en del hafva fått lämna sina små barn / det van en familj som [ett oklart ord] ett barn som gått uti staden i Helsingfors och då utvisningsordern kom, blef det så hastigt att de ej fingo taga reda på sitt barn. de ryssar som äro utvisade från de krigsförande länderna som komma förbi här är det en stor myckenhet som äro i fattigdom och armod att det går knapt an att beskrifva / mycket är ju gjordt för att lindra deras nöd, men hvad förstår det ibland så många nu har det varit en minskning några dagar, men det tros att det skall börja igen / när det var som verst, var det 3 stora tåg om dagen, som kom med ryssar / så det har gått 3 och fyra stora ångare till Salmis om dagen.

annars lefva vi och tro oss saliga i Lammets blod fast nog känna oss mycken frucktan och tvifvel ock om man af allt hjerta kunde lämna sig i den trofaste gudens hand / han som var med sina tjenare i den brinnade ugnen och frälste dem från lågarna / den samme lefver ju än idag och är med de sina. varen dyra medvandrare på lifvet väg inneslutna i hans faderliga hägn och tron alla edra brister och fel förlåtna i Lammets blod, som borttager världens synd / var dyra broder med din familj kärdt hälsad af mig, Fia och våra barn häri Luleå / snart få vi mötas i fridens och ljusets värld der inga tårar mära skola rinna utan der vi i fullhet skola få se vår guds ansigte mot ansigte. kom ihog mig och de mina uti edra förböner till gud att vi lyckligen må slippa fram genom tidens strider och få det oss lofvat är. vår herres frid vore med eder / din ringa broder
Nonordgren
roligt höra något från dig
Ds.